20-5-21
Elöverkänslighet (Electrohypersensitivity – EHS)
Elöverkänslighet är enligt forskningen en väldefinierad objektivt identifierad och karakteriserad neurologisk störning som kan diagnostiseras, behandlas och förebyggas. Förslag är under 2020 lämnat från en forskningsgrupp till WHO om att elöverkänslighet ska erkännas som diagnos och att den bör ingå i WHO:s klassifikationssystem ICD. Diagnos ställs genom att identifiera avvikelser i specifika biomarkörer i kroppen och/eller att genomföra mätningar av hjärnfunktionen. Två delar i hjärnan har specifika skador vid elöverkänslighet. Elöverkänslighet är en erkänd miljörelaterad funktionsnedsättning i Sverige. En funktionsnedsättning kräver inte läkarintyg i alla sammanhang, särskilt eftersom diagnosen endast ställs av specialistläkare i länder utanför Sverige. Elöverkänslighet medför oftast stora inskränkningar i möjligheten att röra sig utanför sin bostad, behålla sin bostad när förhållanden ändras, ta del av offentligt serviceutbud i form av t.ex. förskola, skola och äldreomsorg, upprätthålla sociala kontakter m.m.. Dessutom kan stora problem uppstå med att behålla eller söka arbete.
Kärnsymptomen eller symptomen
- Vanliga symtom vid elöverkänslighet är sömnstörningar, hudbesvär t.ex. brännande hud och utslag, domningar/stickningar, huvudvärk, migrän, tryck i huvudet, frossa och influensaliknande symtom som t.ex. hosta, öronvärk, svullna halsmandlar, problem att svälja, stel i nacke och käke, värk i kroppen m.m. Led- och muskelvärk är relativt vanligt.
- Elöverkänsliga upplever även illamående samt mag- och tarmproblem, yrsel och/eller ljud- och ljuskänslighet (även dagsljus). Många får också symtom från nervsystemet, hjärtarytmier och tryck över bröstet, upplevd stress, försämrat korttidsminne, koncentrationsproblem och onormal trötthet/utmattning
- Även ögonen påverkas genom olika former av besvär, t.ex. tryck i/bakom ett eller båda ögonen samt olika former av synrubbningar. Även tinnitus/öronsus är relativt vanligt. På senare år har med den ökade strålningen även näsblod blivit vanligt, särskilt bland barn och unga.
Många symtom avklingar för lätt elöverkänsliga inom en vecka när man vistas i en miljö med låg strålningsnivå. För svårare elöverkänsliga krävs specialistbehandling för en bättre hälsa. Den erbjuds tyvärr endast utomlands.
Många är elöverkänsliga. Socialstyrelsens miljöhälsoenkät 2007 visade 3,4 procent elöverkänsliga varav 0,4 procent svårt elöverkänsliga. Tysklands strålsäkerhetsmyndighets officiella statistik åren 2007-2013 visar på 7-10 procent elöverkänsliga. Det skulle i så fall betyda ca en miljon elöverkänsliga i Sverige. Elöverkänsligas Riksförbund har sett en märkbar ökning de senaste 1,5 åren genom de kontakter som tas med stödtelefon och övriga medlemmar. Även medlemsantalet ökar.
Samlingsnamn & samsjuklighet
Elöverkänslighet är enligt forskningen en neurologisk störning. Det finns relativt många inom Elöverkänsligas Riksförbund som har en diagnos inom andra neurologiska områden. Några exempel på elöverkänsligas sidodiagnoser är MS, ME/CFS, fibromyalgi och kemikalieöverkänslighet. Även sidodiagnosen ADHD förekommer.
Hur märks det att en person har elöverkänslighet?
Elöverkänsliga personer har stor variation i känslighet. Svårt elöverkänsliga personer har ofta många och svåra symtom trots att de endast vistas i sin elsanerade bostad, medan andra kan vara relativt symtomfria när de vistas i en elsanerad bostad samt använder skyddskläder när de måste lämna bostaden. En elöverkänslig som ofrivilligt utsätts för elektromagnetiska fält kan bli hastigt dålig, ramla omkull eller svimma. Det är också vanligt att man får svårt att koncentrera sig, blir känslomässigt påverkad samt har svårt att upprätthålla ett samtal och minnas vad som sagt när man utsätts för elektromagnetiska fält.
Sammanfattningsvis kan man säga att för de som kan vistas ute i samhället, ofta med vissa skyddskläder mot elektromagnetiska fält, märks problemen med lång reaktionstid när något ska genomföras, eller att det ibland är svårt att förstå vilken aktivitet som förväntas vid vissa tillfällen när man påverkats av högre strålningsnivåer än den nivå som kroppen tål. Det är också svårt att ta till sig information och minnas vad som sagts. Svårt elöverkänsliga vistas oftast inte utanför sin bostad och om man gör det har man ofta någon anhörig/vän med som stöd. Svårare elöverkänsliga bär ofta information i sin plånbok om sin elöverkänslighet samt kontaktuppgifter till anhöriga.
Bra att tänka på när en person är elöverkänslig?
- Möten behöver ske i elsanerade lokaler, d.v.s. utan strålning från trådlös teknik samt i många fall med låga strålningsnivåer avseende elektriska fält och magnetfält. Lokaler med vagabonderande och/eller smutsig el är inte heller lämpliga. Vissa elöverkänsliga kan under mycket kort tid vistas i låga nivåer av elektromagnetisk icke-joniserande strålning. I vissa fall behöver även ljus- och ljudnivåer anpassas. Lokaler med lysrör och/eller ledbelysning är inte heller möjligt att vistas i för svårt elöverkänsliga. Mobiler, utrustning med batterier, bilnycklar, klockor m.m. kan i vissa fall inte medföras vid ett möte med en svårt elöverkänslig person. Ofta är det inte heller möjligt för svårt elöverkänsliga att vistas utanför sin elsanerade bostad eller att över huvud taget resa till möten e.d.
- Kommunikationen måste för de svårast elöverkänsliga genomföras skriftligt eller genom personlig kontakt. Kommunikationen kan för många elöverkänsliga som har fast telefon föras per telefon, men för vissa under mycket kort tid. De flesta elöverkänsliga använder inte mobiltelefon för samtal. De svårast elöverkänsliga kan inte ens ha en fast telefon inkopplad i sin bostad. Elöverkänsliga med lägre nivå av biologiska skador kan använda datorer, men då ofta avskärmade datorer m.fl. åtgärder för att minska de elektromagnetiska fälten.
- De som nyligen skadats eller initialt fått svåra skador i hjärnans funktion kan ta lång tid på sig för att ta till sig informationen och kan behöva ställa om frågor för att ta till sig information. Hjärnfunktionen återkommer ofta successivt för många.
- En elöverkänslig person har i många fall svårigheter att koncentrera sig och blir lätt trött av en längre dialog.
- Anpassa gärna skriftligt material för att vara lättillgängligt. Dela upp längre, tyngre dokument i mindre bitar eller ändra styckesindelning och radavstånd för att underlätta att ta till sig texten.
För mer information om Elöverkänslighet (Electrohypersensitivity – EHS):
Vanliga symtom vid elöverkänslighet: www.eloverkanslig.org/symtom
Broschyrer och informationsmaterial: www.eloverkanslig.org/infomaterial
Böcker och film: www.eloverkanslig.org/bocker-film
Frågor och svar: www.eloverkanslig.org/vanliga-fragor
Tips för dig som arbetar inom vården: www.eloverkanslig.org/viktigt-att-veta-for-dig-inom-varden